About me

Mitt foto
Stockholm, Sweden
My academic blog with history, primarily military history as the main theme. Please leave a comment that can be relevant and useful for the topic which you find interesting. I am writing in several languages, including English, depending on the theme and the languages of the sources. At the moment I am working as guide at Batteriet Arholma military museum in Stockholm. For further information please contact me on lauvlad89@gmail.com

söndag 6 juli 2014

Lärdomar från första världskriget rörande utvecklingen av strid om befästa ställningar inom armén under 1914-1918. Del 4 "Studiekommissionen Munck"





Om studieresor under kriget


Generalstabens utrikesavdelning hade som uppgift att inhämta och bearbeta underrättelser om militära förhållanden utomlands. En praxis som tillämpades var studieresor där framför allt generalstabsofficerare men även annan personal som exempelvis veterinärer kommenderades på studieresande uppdrag utanför Sverige med syfte att studera olika militära aspekter. Informationen som inhämtades kunde senare cirkulera inom och utanför generalstabens organisation. Mer om det kan läsas artikeln ”Att vidga sin militära blick. Svenska arméofficerares studieresor till Europa 1900-1914” skrivet av Christian Sandahl som undersökte varför och vart officerare beordrades att resa samt om studieresorna kan anses vara en del av officerskårens professionalisering under över­gången från en indelt armé till värnpliktsarmé.[1] Enligt Sandahls undersökning gjordes något över 400 studieresor till de flesta länder i Europa för att studera olika militära frågor, framför allt militärteknik och taktik. General­staben var drivande kraft bakom studie­resorna vilket visas av att staben svarade för att utar­beta instruktioner om vilken information som skulle inhämtas. Vid denna tid fanns det bland annat behov att följa andra länders militära utveckling, inte minst länder som haft värnplikt under längre tid.[2]

En studieresande officer kunde efter en genomförd resa få till uppgift att hålla ett föredrag inför sina kollegor inom generalstaben. Här nämns kapten Låftman och Douglas vilka hade varit utlandskommenderade. 





Däremot under perioden 1914-1918 genomfördes 62 studieresor vilket innebär en avsevärd minskning i förhållande till de något över 400 studieresor som genomfördes under perioden 1900-1914. Ungefär en tredjedel av resorna mellan 1915-1918 berörde direkt eller indirekt ställnings­kriget. Av dessa bedöms ett 20-tal resor ha gjorts på östfronten medan endast sju ägde rum på väst­fronten.[3] Även om kriget mot Ryssland upphörde hösten 1917 förekom även studieresor till fronten mellan Italien och Österrike-Ungern. Det som studerades var bland annat infanteriets, artille­riets och ingenjörstruppernas uppträdande vid anfall mot och försvar av befäst ställning samt den militärtekniska utvecklingen som granatkastare, stålhjälmar, infanteri­sköldar, eldsprutor etc.


Studieresor företagna 1914-1918.
År
Tyskland
Österrike-Ungern
Frankrike
Storbritan-nien
Övriga
S:a
1914
5
3
3
2
3
16
1915
4
6
3
1
1
15
1916
2
4
1

1
8
1917
3
4



7
1918
8
6


2
16
S:a
22
23
7
3
7
62










Förutom officerare kunde bland annat regementsläkare kommenderas till studieresor utomlands. 




”Studiekommissionen Munck” och dess relevans för instruktionsförslaget för strid om befästa ställningar.


Som tidigare skrivet fanns det inom armén innan världskriget ett instruktionsutkast som omfattade texter om bland annat ställningskrig. Med tiden blev utkastet som publicerades 1914 föråldrat och påföljderna av världskrigets utveckling ledde bland annat till att inom generalstaben utarbetades ett instruktionsförslag för strid om befästa ställningar som började delas ut till förbanden i början på juni 1917. Det som kom att ligga till grund för utarbetningen av instruktionsförslaget var underrättelser som inhämtades från tyska arméns förband på östfronten under april och maj 1916 genom en studieresa under ledning av generalmajor Munck.



Den första studiekommissionen under världskriget tillsattes i april 1916 och bestod av inspektören för ka­valleriet, general­major Munck, överstarna Bouveng (infanteriet), Hammarskiöld (artille­riet), Améen (inspektör för trängen) samt ryttmästare von der Lancken (stabschef vid ka­val­leri­inspektionen) och kapten Ericsson (fortifikationen). Enligt instruktionen skulle kom­mis­sionen under april och maj 1916 studera den tyska organisationen för utbildningen av depå­trupper, ersättningen av personal och hästar, särskilt utbildningen av officersersättare samt materiel­frågor.[4] Kommis­sionen fick tillstånd att stu­dera både utbildningsdepåer och utbildningen ba­kom fronten vilket visade det allra största tillmötesgåendet från tysk sida.[5] Efter de ge­men­­­­samma besöken vid frontavsnitt, fabriker, myndigheter m.m. under april och maj stu­de­rade därefter leda­möterna mer i detalj organisation och utbildning inom respektive trupp­slag.


Studiekommissionens deltagare någonstans i Tyskland under våren 1916. Från vänster till höger : Eriksson, Bouveng, Munck, Hammarskiöld, Améen och von der Lancken. 

I överste Bouvengs rapport framgår att han hade begärt att få ta del av de tyska bestämmelserna för skyttegravsstriderna, men att han inte fått den beviljad då dessa betraktades som hemliga. Vid ett besök vid infanteridepån utanför Warszawa fick han emellertid, genom ett samtal med en tysk officer, en sammanfattning av de anvisningar som utfärdats av chefen för depån. Anvisningarna omfattade bestämmelser för kompani, bland annat dess fördelning på de olika gravarna, posters uppgifter, spanings­företag samt anfall och försvar av ställning. Enligt rapporten var större anfall endast möjliga efter tillräcklig artilleriför­beredelse och fordrade en indelning av anfallstruppen i olika grupper, bland annat pionjär-, handgranats-, strids- och besättnings­grupp. Dessutom framhöll Bouveng nödvändigheten av varje grupp var noga instruerad om sin uppgift och att anfallet övades flera gånger. Vid försvar av ställningen behölls under fiendens artilleribeskjutning poster i väl förstärkta observationsvärn som vid fiendens framryckning larmade övriga delar för att så snabbt som möjligt kunna besätta den främsta skyttegraven. Striden skulle sedan bedrivas från den främsta ­linjen varvid det var och ens heligaste plikt att slåss och hålla ut på sin plats.[6]



I överste Hammarskiölds rapport framgick att studiekommissionen hade haft kontakt med stort antal sakkunniga samtidigt som det var svårt att få fram exakta uppgifter i ett krig där det hela tiden förekom nya anpassningar som tolkades och utfördes på olika sätt.[7] I ett kapitel om artilleri­taktiken redogjorde han de senaste krigserfarenheterna, bland annat att infanterianfall utan artilleriets medverkan inte kunde äga rum samt att haubitsen främst användes för stormeld medan kanonen avsågs för spärreld.[8] Vidare framgick att artilleriets ledning skulle stå under en chef och att det bland annat skulle vara grupperat efter respektive elduppgift samt att olika batterier kunde användas på olika sätt i takt med utvecklingen av infanteriets anfall.[9] En annan erfarenhet var att artilleriets eldgivning skulle vara planlagd i förhand.[10]





I nästa inlägg kommer jag att skriva mer om utarbetningen av instruktionsförslaget för strid om befästa ställningar. 





Referenser 


[1] Sandahl, Christian, ”Att vidga sin militära blick. Svenska arméofficerares studieresor till Europa 1900-1914” i Militärhistorisk tidskrift 1995 (Stockholm: Probus förlag, 1995).
[2] Ibid. s.79-81
[3] KrA, Generalstaben, utrikesavdelningen f.d. hemliga arkiv, serie D I, Liggare över reserapporter och hemar­beten 1914-1931, volym 1 samt serie EI g, 48,49,50,51,52,53,54,55,56,56a, 57 samt KrA, generalfälttygmästaren och chefen (inspektören) för artilleriet/Artilleriinspektionen, chefen för artilleriets expedition f.d. hemliga arkiv, serie E I, vol. 8-11. Det har inte varit möjligt att exakt fastställa samtliga resor till östfronten eftersom rese­rap­por­­terna från gene­ral­­fälttygmästaren endast tar upp vem som företog resan och besökslandet. Mer utförliga upp­gifter om tid, be­söks­­orter och vad som studerades saknas.
[4] KrA, generalstaben, utrikesavdelningen, f.d. hemliga arkiv, serie E I g, vol 52 B, 1916-1917. Munck: Svenska Studiekommissionens Rapport öfver ersättningsväsendet i Tyskland 1916. Bilaga I, Instruktion för studie­kom­mis­­­sionen
[5] Ibid s.1-4.
[6] Ibid, Bouvengs rapport s.35-43.
[7] Ibid, Hammarskiölds rapport s.1-2.
[8] Ibid s.42-44.
[9] Ibid s.44-47. Informationen togs från en föreläsning vid artilleriskolan i Jüteborg som hölls av en f.d. artilleri­befälhavare.
[10] Ibid s.48-49 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar