Lärdomar från första världskriget rörande utvecklingen av strid om befästa ställningar inom armén under 1914-1918. Del 6 - Övningar i ställningskrig

Fälttjänstövningen och fältövningen under 1916

Innan texten om övningar i ställningskrig som ägde rum med förband hos sex arméfördelningar under sommaren 1917 vill jag inleda detta inlägg med en text om generalstabens fälttjänstövning och infanteriinspektionens fältövning under 1916. Dessa övningar markerade också att processen med kunskapsutvecklingen rörande strid om befästa ställningar hade börjat ta fart i jämförelse med 1915. 

Ett samtida sätt att sprida information om övningsverksamhet och inkallelse av personal. Årligen publicerades liknande texter inom Handlingar och Tidskrift där man bland annat kunde läsa om vilka som hade blivit anställda eller pensionerade inom försvaret. 

Infanteriets fältövningar 1916 under ledning av infanteriinspektören Tingsten var uppdelade i två skeden där det första skedet omfattade renkonterstrid mellan två arméfördelningar, medan det andra omfattade den försvarande sidans återtåg samt anfall mot och försvar av förstärkta ställningar. Av övningens totalt tio dagar ägnades således endast en dag åt striden om befäst ställning. Den avbröts dessutom när den anfallande arméfördelningen nått storm­ställ­ningen, vilket innebar att varken stormningen eller försvaret av befäst ställning blev föremål för öv­ning.[1]

Fälttjänstövningen blev ett tillfälle att arbeta med försöksverksamhet under övningsförhållanden. Försök gjordes med granatkastare och lyspistoler under övningen vilka var vapensystem som användes under ställningsstriderna. 

Under början av oktober 1916 genomfördes en större fälttjänstövning med två armé­för­delningar mellan Uppsala och Stockholm.[2] Till skillnad från befästningsövningen från 1915 var denna fält­tjänstövning inte primärt avsedd för övning av strid vid befästa ställningar, utan ändamålet var att öva anfall och försvar vid hastigt anordnade ställningar.[3]

Enligt övningens förutsättning hade en nordarmé landstigit vid Gävle och var under fram­ryckning från Uppsala mot Stockholm, medan en sydarmé försvarade Stockholm. Under övningens inledande skede genomförde nordarmén ett anfall mot en förstärkt ställ­ning som ett detachement ur sydarmén upprättat under en dag för att fördröja nordar­méns fram­ryckning. Vid anfallet kom dess ena strids­grupp att anfalla utan artilleri­understöd vilket resul­terade i att anfallet misslyckades, medan den andra stridsgruppen med artilleriunderstöd lycka­des med sitt anfall. Under nästkommande dag fortsatte anfallet som med artilleri­under­stöd lyckades bryta igenom försvaret.[4]

Resten av övningen ägnades strid om hastigt förstärkta ställningar. Vid anfallen deltog även ingen­jörtrupper för att röja genomgångar i hindren för det framryckande infanteriet.[5] Från chefen för ingenjörsstridsdomargruppen rapporterades att förstärkningsarbeten hade använts bättre samt i större skala jämfört med tidigare fälttjänstövningar för att tillmötesgå de moderna kraven och det pågående krigets ofrånkomliga erfarenheter.[6] Men det framkom­mer även en viss kritik, bland annat att igångsättandet och utförandet av befäst­ningar ofta skedde på allt annat än krigsmässigt sätt. Exempelvis arbetade trupperna i många fall med att förstärka sina ställningar utan att ta hänsyn till motståndaren samt ljud- och ljusdisciplin.[7] Under övningen framkom även svårigheterna att samordna artilleriunderstödet med infante­riets anfall, medan det var lättare att ordna vid försvar.[8]

Övningar i ställningskrig under sommaren 1917

Samtidigt som förslaget till instruktion för strid om befästa ställningar fastställdes i början på juni 1917 utfärdades även bestämmelser för de övningar i ställningskrig som skulle ske vid infanteriet före den värnpliktiga årsklassens utryckning. Övningarna skulle genomföras på de gamla övningsplatserna Ljungbyhed, Bonarps hed, Skillingaryd, Axvall, Järva­­fältet, Rom­me­hed och Vännäs. Ändamålet med övningarna var att med instruktions­förslaget som grund anlägga två mot varandra belägna ställningar för att öva strid i kompani förstärkt med kul­sprutor. Där så var möjligt skulle även artilleri delta i övningarna.[9]

Efter övningarna skrevs rapporter inom ramen för varje arméfördelning som i efterhand bland annat skickades in till generalstaben. Det ovanstående exemplet är från 1:a arméfördelningen. 

Inför övningarna skickade även Lantförsvarsdepartementet ut två hemliga utdrag ur de rappor­ter som till behandlade utbildning för ställningskriget till samtliga infanteriregementen. Det ena var ett utdrag ur överste Bouvengs rapport från 1916 beträffande anvisningar för kompanis uppträdande i ställningskriget medan det andra var ett utdrag ur instruktion för storm­trupper.[10] Vid exempelvis III. arméfördelningen utarbetades vidare en särskild PM rörande fält­befästningsarbeten i ställ­nings­kriget som gav mer detaljerade anvisningar för fältar­be­tena. Bland annat framgår be­tydelsen av att raka linjer undvikas för att möjliggöra flanke­rande eld och att även om ställ­ningarna inledningsvis endast försågs med skyddsrum med splitterskydd strävan var de efterhand byggdes ut till fullträffsäkra vilket fordrade en täckning på 4-5 m.[11]

Övningarna genomfördes under månadsskiftet juni-juli 1917 under tio till tolv övnings­dagar. Under övningarnas första skede skulle befästningsarbetena utföras medan det andra skedet bestod av stridsövningar under två till tre dagar. Därutöver bedrevs i enlighet med förslaget under övningens första skede ett antal mindre övningar, bland annat i handgranatskastning.[12] Trupperna hade även tillgång till särskilda vapen och materiel för strid om befästa ställningar som lyspistoler, granatkastare, handgranater, trådsaxar m.m. Befälet övades på att ge order för stormning och leda truppen under anfallet samt att organisera försvar av ställningen. Under övningarna ställdes det även krav på att underbefäl skulle ta initiativ till motstötar.[13]

Exempel på en övningsplan för övningar inom 2:a arméfördelningen. 

Under övningarna identifierades ett antal problem. Befästningsarbetena utfördes i de flera fall på olämpliga platser och var därmed ofullständiga när övningarna startade.[14] Befälet saknade i många fall utbildning och erfarenhet för att leda befästningsarbeten och denna typ av strid. Dessutom visade trupperna i flera fall bristfällig för­måga att uppträda i befästa ställningar, vilket förutom anfalls- och försvarsstrid även gällde ljud- och ljusdisciplin eller sanitära åt­gärder.[15] Efter varje övningsmoment framfördes kritik där olika iakttagelser nedtecknades och rapporterades vidare från rege­mentschefen till armé­fördelningarna som i sin tur rappor­terade till Lantför­svarsdeparte­mentet och general­staben.

Under övningarna framkom ett flertal erfarenheter som återfinns i de olika förbandens rap­porter. Vid IV. arméfördelningen var en slutsats att bataljonen vid anfall skulle vara ord­nad så att det i främsta ledet gick särskilt utbildade och utrustade storm­patruller. Dessa skulle dels framtränga till respektive anfallsmål och utvidga fronten, dels anfalla på sidorna och bredda fronten för efterföljande trupper. Kompanierna i stormko­lon­nerna kunde endast anfalla på glesa skyttelinjer bakom varandra om stora delar av hindren var röjda annars fick trupperna anfalla i mer samlad form enligt instruktionsförslaget.[16]

Som ytterligare ett exempel rörande artilleriets uppgifter hade vid III. arméfördelningen en PM utarbetats för artilleriets gruppering, plan för eldreglering samt eldfördelningsorder.[17]

Det förefaller som senaste krigserfarenheter giva vid handen, att infanteriförsvaret i regel icke upptagas i ”huvud­eld­linjen” utan snarare i någon av reservlinjerna. Erfarenheterna från övningarna å Rom­me­hed talar ock för ett dylikt förfarande. 

Under övningarna kunde de praktiska erfarenheterna i fält anknytas till instruktionsförslaget. I flera fall drogs annorlunda slutsatser än vad som stod skrivet i instruktionsförslaget. 

I nästa inlägg kommer jag att skriva om en kurs i ställningskrig för officerare och underofficerare.

Referenser 

---

[1] KrA, Infanteriinspektionen (äldre), f.d. hemliga arkiv, serie F III, vol. 1 Infanterifältövningen 1916. Kåren B, strids­be­rättelse för 26 infanteribrigaden 10 augusti 1916.

[2] KrA, Generalstaben, kommunikationsavdelningen, serie F I, Fälttjänstövningar 1916, volym 51, generalorder 663, Allmänna bestämmelser.

[3] Ibid.

[4] KrA, generalstaben, chefsexpeditionen f.d. hemliga arkiv, serie E III, vol. 96.  Hugo Gadd: Fälttjänstöv­ningarna i Uppland 1916, daterad 19 december 1916.

[5] KrA, Infanteriinspektionen, serie E I, Kungliga brev samt skrivelser från Arméför­valtningen, Chefen för ingenjörstridsdomargruppen med rapport över fälttjänstövningarna med IV. och V. armé­fördelningarna m.fl. trupper år 1916.

[6] Ibid. Vidare framgick bland annat om att infanteriets befästningar ”kommo långt oftare till utförande än tillförne”.

[7] Ibid. Det sakandes observation mot motstådaren och i ett fall lagade soldaterna mat mitt framför ställningen.

[8] KrA, generalstaben, chefsexpeditionen, f.d. hemliga arkiv, serie E III, Vol. 96, Fälttjänstövningarna i Uppland 1916 av H. Gadd, daterat 19 dec 1916.

[9] Lantförsvarets kommandoexpedition, serie B I, vol. 78, generalorder 4 juni 1917 nr 712.

[10] Lantförsvarets kommandoexpedition, f.d. hemliga arkiv, serie B I, vol 20. Litt H 329, 22 juni 1917 och Litt H 351, 7 juli 1917.

[11] KrA, III. arméfördelningen, mobiliseringsavdelningen, serie F I, vol 25 fälttjänstövningar 1917.

[12] Ibid s.5

[13] KrA, generalstaben, kommunikationsavdelningen, serie F I, vol 57. Övningarna i ställningskrig inom III. arméfördelningen i Axvall, II. arméfördelningen, Rapport n:r 1125 Till chefen för II. arméfördelningen.

[14] Ibid, II. arméfördelningen, Rapport över övningar i ställningskrig. Chefen för Jönköpings regemente rappor­terade att övnings­terrängen i Skillingaryd var olämplig för övningarnas utförande på grund av alladeles korta fronter (250 m) vilket innebar att nästa års övning borde genomföras på annan plats.

[15] Ibid, III. arméfördelningen, Rapport över övningarna i ställningskrig inom III. arméfördelningen å Axvall 1917 s.15-16

[16] Ibid, IV. arméfördelningen, Rapport angående övningar i ställningskrig, Rapport n:r 421 till chefen för IV. arméfördelningen. Från Svea Livgardets rapport där framhölls att ”Vikten av att huvudlinjen omedel­bart efter lyckad stormning med hinder o.dyl. avspärras på flyglarna av anfallstruppen, kom ej riktigt till synes”.

[17] KrA, generalstaben, kommunikationsavdelningen, serie F I, vol 57. Övningarna i ställningskrig inom III. arméfördelningen i Axvall, Rapport över övningarna i ställningskrig inom III. arméfördelningen å Axvall 1917. Några artilleriförband deltog inte under övningen utan dessa var fingerade.