Sammanfattning av generalstabens historia för perioden 1816-1914.

Text on enligsh will be published later.

Generalstaben 1816-1914

 

Den första generalstaben tillkom i franska armén under Napoleonkrigens tidiga period. Något senare grundades den preussiska generalstaben året 1806 medan den svenska generalstaben grundades året 1816. Det är viktigt att belysa att de tidiga generalstaberna arbetade främst med topografisk och kartografisk verksamhet samt utgjorde en personalkår för högre officerare. Verksamhetsförändringar som resulterade i ökade arbetsfunktioner kom att äga rum framåt mitten av 1800-talet eftersom bland annat utvecklingen av värnpliktsarméer, järnvägen och telegrafen påverkade staters militära förmågor och deras organisatoriska processer för bedrivandet av krig.

 

 Efter att frågan om omorganiseringen av den svenska generalstaben utretts i flera omgångar sedan 1850-talet beslutade riksdagen 1873 att generalstaben skulle organiseras som en egen kår under en generalstabschef. Drivande i denna utveckling var dåvarande che­fen för lantförsvarets kommandoexpedition, överstelöjtnanten Hugo Raab (lantförsvarsdepartamentet var till en viss del samtidens motsvarighet till dagens Försvarsdepartement). Enligt det memorial som hade utarbetats av Raab och som låg till grund för propositionen så hade de senaste krigen med all tydlighet visat betydelsen av en väl fungerande generalstab. Utvecklingen av den preussiska generalstaben vars verksamhet kom att omfatta bland annat arméns krigsplanering, utbildningsverksamhet och underrättelser om andra länders krigsmakter samt Preussens krig mot Danmark året 1864, Österrike-Ungern året 1866 och mot Frankrike under åren 1870-71 ledde till att flertalet länder i Europa började omorganisera eller bilda sina generalstaber efter den preussiska generalstaben som förebild. I Sverige skulle den omorganiserade generalstaben inte bara ha en central betydelse under krig utan även i fred, både för att upprätthålla den krigs­vetenskapliga bildningen och för att med sakkunskap bereda alla frågor rörande lant­för­svaret.

 

 Den militärhistoriske författaren Gunnar Artéus har i en artikel ”Hugo Raab och generalstabsidén” diskuterat det tyska in­flytandet på den svenska generalstabens uppgifter och organisation vid omorganisationen 1873. Raab hade under åren 1855-1858 studerat på Allgemeine Kriegsschule i Berlin vilket ansetts ha fått ett avgörande inflytande på hans militära åskådning. Enligt Artéus fanns det en viss svensk kontinuitet i processen med generalstabens utveckling men det preussiska inflytandet var dominerande genom generalstabens kvalitets­höjande uppgift, organisationen och systemet för växelvis tjänstgöring vid staben och truppförbanden. I enighet med det preussiska inflytandet framhöll Rabb betydelsen av att stabens officerare efter en viss tid fick möjlighet att tjänstgöra på truppförbanden för att stimulera den krigsvetenskapliga bildningen, men även för att påverka planering och ledning av övningar. Växeltjänstgöringen mellan staben och truppförbanden medgav även en selektion och enligt Raab var det inte tillräckligt att officerarna visat sig arbetssamma och dugliga vid inträdet i staben utan att de måste oavbrutet visa en vilja och förmåga att förkovra sig i yrket. Officerarna skulle därför dels ges möjlighet till studier och utlandsresor, dels delta i generalstabens årliga fältövningar och i staberna under de större fält­tjänstövningarna.

 

 Vidare enligt beslutet från 1873 var generalstabens uppgifter förutom att utveckla den krigsvetenskapliga bild­ningen inom armén även att inhämta och sammanställa alla underrättelser om militärväsendet i främ­mande länder, utarbeta planer för arméns mobilisering och strategiska uppmarsch, skriva landets krigshistoria och svara för landets militära kartläggning. Dessutom skulle staben utbilda sina officerare för deras särskilda uppgifter i fält och lärare vid arméns högskolor samt lämna personal till Lantförsvarets kommandoexpedition och staber för arméns högre befälhavare. Gene­ralstabens huvudstation organiserades på fyra avdelningar: mili­tärstatistiska avdel­ningen, kommunikationsavdelningen, topografiska avdelningen och krigshistoriska avdel­ningen. Året 1874 fastställdes vidare en särskild instruktion för chefen för generalstaben. Utöver vissa bestämmelser rörande stabens personal kunde generalstabschefen, genom att han kontinuerligt hade möjlighet att följa den militära utvecklingen, när han ansåg att ny kunskap eller erfaren­heter så krävde lämna förslag till Lantförsvarsdepartamentet om att anordna försök eller att företa andra föränd­ringar inom lantförsvaret. Den senare ökade komplexiteten medförde att den militärstatistiska avdelningen 1908 uppdelades på tre nya avdelningar: centralavdelningen, organisationsavdelningen och utrikesavdelningen. Centralavdelningens uppgift var att utarbeta operationsplaner vid olika krigsfall, organisa­tionsavdelningens arméns organisation och mobilisering samt utrikesav­delningens inhämtning och bearbetning av information om militära förhållanden utomlands. Tillkomsten av flygplan, ballonger och motorfordon samt den snabba tekniska utvecklingen rörande tele­kom­munika­tioner medförde att dessa frågor 1912 överfördes från kommunikations­avdelningen till en nybildad teknisk avdelning.

 

Gällande anställningen av generalstabens personal så framgick enligt instruktionen för generalstaben från 1904 att antalet generalstabsofficerare skulle uppgå till 48 stycken medan antalet aspiranter skulle uppgå till 12 stycken. För att få anställning vid generalstaben krävdes bland annat genomgången av utbildningen vid Krigs­högskolan eller Artilleri- och ingenjörshögskolan samt två års aspirant­tjänstgöring vid gene­ralstabens huvud­station och lant­försvarsdepartementet. Under denna tjänstgöring fick aspiranten regelmässigt ett antal självständiga uppgifter (s.k. vinterarbeten) som skulle redo­visas skriftligt eller muntligt för generalstabschefen. Dessutom skulle aspi­ranten delta i stabens fältövningar samt under de årliga regementsövningarna tjänstgöra vid två andra truppslag utanför den egna truppslagstillhörigheten. De höga kraven i instruktionen resulterade i  att av de 25 officerare som varje år antogs till Krigshög­sko­lan endast om­kring en fjärdedel uttogs till aspiranter efter att ha föreslagits av skolans lärar­råd. Medan antalet generalstabsofficerare ökade till 56 1914 fördubblades antalet aspi­ranter successivt till 24 stycken 1916 för att öka urvalet och samtidigt tillgodose det ökade personal­behovet vid staben. Under åren närmast omkring 1914 anställdes två till fyra f.d. anspiranter per år, vilket innebar att endast omkring 20 procent av aspi­ranterna efter avslutad tjänstgöring fick an­ställning vid staben. Av generalerna i armén 1914 var 11 av 13 förut­varande general­stabs­officerare och av infanteriets regementschefer var något över hälften f.d. generalstabs­offi­cerare. Generalstabschef under första världskriget var generallöjtnant Knut Gillis Bildt (1854-1927). Han hade i likhet med Hugo Raab gått igenom den tyska Kriegsakademie (1875-1878) och blev generalstabsofficer 1882. Därefter tjänstgjorde han sedan omväxlande i stabs- och trupptjänst fram till 1905 då han utnämndes till generalstabschef. Bildt var dess­utom ledamot av riksdagens första kammare 1899-1908 och ledamot i ett antal olika kom­mittéer, bland annat i den parlamentariska försvarskommittén 1907-1910.

 

 

Referenser

Generalstaben 1873 – 1923; En minnesskrift (Stockholm: Norstedt & Söner, 1923)

Bestämmelser för generalstabsens organisation och verksamhet i fredstid, SFS 1873:87. (Svensk Författningssamling)

Gunnar Artéus ”Hugo Raab och generalstabsidén” i Hugo Raab, red. Gunnar Artéus, (Stockholm: Försvars­högskolan, 2003)

Svenska arméns rulla 1912-1918 (Stockholm: Norstedt).

Arden Bucholz, Moltke and the German Wars , 1864-1871 (Basingstoke: Palgrave ,2001)

Napoleon and Haig

I år kommer första världskriget att uppmärksammas runt om i världen. I samband med det vill jag presentera en tabell som visar världskrigets förluster hos brittiska armén. Uppgifterna är inhämtade ur boken ”Legendariska fältherrar” där den brittiske marskalken Douglas Haig tas upp. Han var den brittiske överbefälhavaren på västfronten under hela kriget. Efter kriget kom han att bli kritiserad för sina ageranden och förknippas med den stora slakten på västfronten.

Innan första världskriget ansågs det allmänt bland arméerna att krigets utgång i många fall vilade på fältherrens ledarskapsförmåga. Inte minst var det Napoleon som var förebild för många av samtidens militärer. Men första världskriget kom istället att handla om statens förmåga att samordna resurser för att hantera de krigsansträngningarna som ökade i takt med kriget. Massproduktion organiserades för att få fram vapen, ammunition, mat, mediciner med mera. De europeiska arméerna som drog ut i kriget sommaren 1914 var ursprungligen förberedda på ett snabbt krig som skulle pågå under 6-8 veckor. På det sättet kom kriget som traditionellt skulle ledas av militärerna istället ledas av politiker och den civila statsapparaten i flertalet krigförande länder som Storbritannien.

During this year the World War I is going to be commemorated around the world. Because of that I am presenting the following table which is showing loses in the British army during the war. Marshal Haig was the british commander in chief on the western front during the whole war. After the war he was highly criticized for his actions and he was associated with the “mass butchering” on the western front.

Before the WWI it was generally considered among the armies that result of the war was depended on the leadership skills of the commander. For many officers figures as Napoleon were seen as ideals for a general. However the WWI turned instead out to be based on the ability of the state to coordinate its resources in order to tackle down the great needs for further war engagement. Mass production was organized in order to produce weapons, ammunition, food, medicines etc. The European armies that marched out to the war in the summer 1914 where prepared for a fast war that would take around 6-8 weeks. But that way the traditional war making which was commanded by the military was instead overtaken by politicians and the government machine in many belligerent countries as Great Britain.

 Napoloen och hans förluster  / and his loses 1800-1813

Slag / Battle	Datum / Date	Antal dagar / Number of days	Förluster / Loses	Per dag / day
Marengo 1800	14/6	1	7 000	7 000
Austerlitz 1805	2/12	1	9 000	9 000
Eylau 1807	8/2	1	20 000	20 000
Borodino 1812	7/9	1	30 000	30 000
Leipzig 1813	16-19/10	4	73 000	18 250

Haig och hans förluster  /  and his loses 1914-1918

Somme 1916	1/7-18/11	141	415 000	2950
Arras 1917	9/4-17/5	39	159 000	4070
Ypres 1917	31/7-2/11	105	244 000	2121
Picardy, Lys 1918	21/3-30/4	41	240 000	5848
Sista offensiven / Last offensive 1918	8/8-11/11	96	350 000	3645

    

The Journal of Power Institutions in Post-Soviet Societies

Recently when I was reading a book about the military reform in the Russian armed forces since the end f the 90's I found information about a website called The Journal of Power Institutions in Post-Soviet Societies. The web-based journal is an interdisciplinary academic research project for studies of state insinuations as armed forces in the former Soviet republics. On the website, the following statement can be read about the project : 

"The goal of pipss.org is to contribute to the understanding of armies and power institutions. The articles will deal with questions about the latter's organisation, ongoing changes and trends, and the relationship between these institutions and society.

The journal also aims to contribute to the understanding of society and state through the study of relevant institutions, using concepts belonging to the disciplines of anthropology, political science, sound science, economics, psychology, sociology and history.

The crossing of different disciplinary points of view will enable us to gain a more in-depth insight into the various aspects of the observed phenomena. The composition of the editorial board reflects this trans-disciplinary approach since it is made up of researchers in political science, sociologists, Slavists and linguists.

In this way, it will be distinguished from other journals dealing with power ministries solely from the perspectives of military history, tactics and strategic approaches."

The Journal is published by the Centre d'Etudes et de Recherche sur les Sociétés et les Institutions Post-Soviétiques / Centre for Research and Study on Post-Soviet Societies and Institutions which is based in France. The academic writers involved in the project are from various numbers of universities around the world. Every year a thematic study is published as the current is shown below. 

Issue 14/15 | 2013War Trauma in Post-Soviet Russia & Military Reform in Russia and the CIS

e 

Första världskriget och svenska armén / World War I and the swedish army

De senaste veckorna har jag arbetat  intensivt med uppsatsen som jag nu kan bli klar med inom en månad. Under tiden har jag hittat några bilder som visar de övningarna i ställningskrig som bedrevs inom armén under sommaren 1917. De följande bilderna är tagna från 3:e arméfördelningen under övningarna runt Axvall som ligger i Skara. Notera att soldaterna bär två samtida typer av uniformer den blåa och så kallade m/ä (modell äldre) samt den gråa m/10. En annan notering är att de inte bär hjälmar eftersom de första hjälmarna inom armén tillkom efter kriget. 


During the last weeks, I have been intensively working with the assignment for which I am counting to finish very soon. During the time, I have found some pictures that are showing the "trench war exercises" which I am writing about that took place in the Swedish army during the summer of 1917. The following pictures are showing troops from 3rd division around  Axvall in the county of Skara. Note that soldiers are wearing contemporary two kinds of uniforms, the blue uniform and so-called "older model" and the grey m/10 dress. Also, note that soldiers are not wearing helmets since the first helmets in the Swedish army were introduced after the war. 

Definitioner av begreppet ställningskrig

Idag har jag skrivit om två definitioner av begreppet ställningskrig. Den första är från "Utkastet för anfall mot befästningar" från 1914 och den andra är från "Förslaget till instruktion för strid om befästa ställningar". Utkastet från 1914 hade en kort definition vilket kan ha berott på att det som utkast inte bearbetades vidare till en slutlig utgåva där ställningskriget definierades som operationer och strider om starkt fältbefästade ställningar.[1] 

Instruktionsförslaget från 1917 var mycket mer utförligare och beskrev ställningskriget så här:  

Strid om befästa ställningar kännetecknas, liksom strid i allmänhet, ofta därav, att det ena av de båda motståndarna huvudsakligen förhåller sig försvarsvis och den andra huvudsakligen anfallsvis. Stundom kunna förhållandena utveckla sig så, att man å ömse sidor under jämförelsevis lång förhåller sig i stort sett försvarsvis, varefter å hela fronten eller viss sträcka därav från endera sidan följer ett omsorgsfullt förberett anfall. Strider om större befästa ställningar under sistberörda omständigheter och därmed i samband stående åtgärder pläga vanligen sammanfattas under benämningen ställningskrig.[2]

---

[1] Utkastet för anfall mot befästningar. Otryckt källa från Generalstaben från 1914.

[2] Förslag till instruktion för strid om befästa ställningar s.2 (Stockholm: Kungliga Boktryckeriet P.A. Norstedt & Söner, 1917)

Tidig luftvärn / Early air defense

Bilderna förevisar kulsprutans användning i luftvärnslägen. Kulsprutan är av vattenkyld modell Schwarzlose m/07 som tillverkades i Österrike Ungern innan och under första världskriget. I svenska armén testades innan världskriget dels denna modell och dels den luftkylda franska Hotchkiss kulsprutan av modell 1900. Slutligen köptes Schwarzlose in och infördes i armén under benämningen kulspruta modell 14 (ksp m/14). Dess användning kom att prövas under olika utbildningar och undersökningar under 1914-1918. 

The pictures are showing the usage of the machine gun in air defence mode. The machine gun is of the water-cooled Schwarzlose m/07 model that was initially made in Austria-Hungary before and during the WWI. Before the WWI the Swedish army tested this machine gun and the french Hotchkiss air-cooled machine gun model 1900. At the end, the choice fell on Schwarzlose which was bought by the military and registered as mg/14. Its usage was later tested in different training courses and test examinations during the period of 1914-1918.

För mer information kika gärna in på http://www.digitaltmuseum.se/ där du kan hitta information från 23 museer i Sverige. 

For more information, you can check out the http://www.digitaltmuseum.se/ where you can find information from 23 museums in Sweden. 

Ksp m/14. / Mg m/14.

Schwarzlose i luftvärnsläge för skyttegravskriget. / Schwarzlose in air defense mode for trench warfare. 

Hotchkiss. Den första kulsprutan som testades inom svenska armén under 1900-talet. / The first machine gun that was tested in the Swedish army in 20-century. 

Jämförelse mellan den brittiska och den tyska generalstaben

I forskningsläget använder jag mig av Martin Samuels bok  Command or Control Command, Training and Tactics in the British and German Armies, 1888-1918. Hans studie är komparativ där jämförelsen görs mellan brittiska och tyska armén med fokus på taktik, utbildning och ledning. Beträffande jämförelsen mellan arméernas generalstaber beskriver Samuels den organisatoriska utvecklingen under senare delen av 1800-tal och tidigt 1900-tal. Det förekom stora skillnader rörande det organisatoriska lärandet mellan generalstaberna eftersom den brittiska generalstaben inte arbetade som en lärande organisation. Bland annat  saknade organisationen relevanta faktorer som generalstabsutbildad personal (inklusive den förste chefen), arbetsstruktur, handlingsmetoder och kollektiv lärande anda. Däremot fanns det flera enskilda officerare som drev egna olika åsikter oberoende från varandra.

Ett exempel på skillnad mellan organisationerna var sättet hur krigserfarenheterna bearbetades. Under senare halvan av 1916 utvecklade tyskarna ett djupare och mer flexibelt försvar genom att det linjära försvaret övergavs till förmån för ett zonförsvar eller "elastiskt försvar" med försvarszoner. De nya försvarsprinciperna var ett resultat av öppna diskussioner inom armén och generalstaben från kompaninivå upp till högsta ledningen och där arméförband med olika truppslagstillhörigheter kunde dela erfarenheter med varandra. Britterna å andra sidan valde att under tidigt 1917 kopiera de tyska försvarsprinciperna utan att fullt ut förstå dem. Bland annat beaktade man inte att det tyska försvaret hade tillkommit som svar på britternas anfallsmetoder vilket innebar att man inte gjorde någon analys av hur den tyska anfallstaktiken skulle gestalta sig.

---

Källa: Samuels Martin, Command or Control? Command, Training and Tactics in the British and German Armies, 1888-1918. (London: Frank Cass Publishers, 1995.)