Pale, söndag 5.4.1992.
Barrikader i Sarajevo igen! Som en fågel i
buren är jag är fast i Pale. Minns en skrämmande fras från Kafka – ”Buren har
börjat att leta efter fågeln”.
Chocken är skrämmande. Huvudgatan är tom.
Det finns ingen där. Min fru gör en solidaritetsförklaring med Sarajevoborna
genom att, som en Don Kihot, sätta kopplen på vår hund Zjuzjo och gå med
grannen Mina på en promenad för att kunna visa att hon är ”en fri människa”.
Människor har dragit in sig i sina hus och tittar på TV (Öppen kanal) samt
lyssnar på Radio Sarajevo som sänder direkt om allt som händer i staden.
Dottern, som igår stack på någon
rock-konsert i staden, hörde av sig via telefon från en väninna och sa att hon
ska komma tillbaka hem så fort barrikaderna försvinner. Jag går ut på gatan och
på långt håll ser jag beväpnade personer som hänger i närheten av
polisstationen. Jag tröstar mig själv med att morgonen nästa dag kommer att
betyda fred och att allt är en ful, skrämmande dröm. Med det hoppet lägger jag
mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar