Den senaste nyhetsankan om att EU skulle ha förbjudit
glöggen utgör mer än bara ett tillfälligt företeelse. Den felaktiga mediala
rapporteringen handlar även om djupare institutionella problem inom unionen.
Nämligen om avsaknad av ett autentiskt unionstäckande (europeiskt) medie- och
offentligt utrymme samt högre grad av identifikation mellan medborgare och
unionens institutioner.
Rapporteringen har lett till kraftiga reaktioner bland
delar av allmänheten. På Facebook går att att läsa en och annan kommentar med
nationalistiska undertoner. I regeringen utredning ”EU på hemmaplan” från
februari tas flera rekommendationer upp om hur fler i Sverige ska erhålla bättre
kunskaper om unionens styrelseform. Graden av politiskt medvetenhet, eller
rättare sagt politiskt omedvetenhet, utgör en stor del av problematiken som går
under benämningen det demokratiska underskottet.
Förslagen som tas upp i regeringens utredning kan anses
vara som positiva men är egentligen otillräckliga. Det beror främst på att
förslagen i sig relaterar till den nationella/statliga beslutsnivån. Tankar om
till exempel framtagningen av en europeisk public service kanal, en sorts
europeisk SVT eller BBC, saknas. I praktiken handlar problemet om att
nationella medier rapporterar om det som anses vara intressant för publiken i
det egna medlemsstaten. I
fallet om förordningen om aromatiserade viner låg fokuset på
rapporteringen på glöggen trots andra viner som den tyska glühwein eller lettiska
karstsvins.
Få medier är unionstäckande. Detta kan jämföras med att i USA
människor i olika delstater kan läsa New York Times eller titta på CNN som
rapporterar om det som anses vara relevant för publiken i hela landet.
Visserligen underlättas sådant beteende av att ett samhällsbärande språk men
det handlar mer om budskapets utformning. I flerspråkiga länder som Indien kan
mediala aktörer rapportera samma budskap på olika språk.
Vidare rörande styrelseformen så nämndes ingenting i
rapporteringen om röstningen ministerrådet trots att svenska regeringen röstade
ja till den ursprungliga förordningen. Problemet ligger i att EU
ofta betraktas som en utomstående och extern institution. Kritiken men
även perceptionerna grundar sig på att beslut i Bryssel anses vara tagna ”där
borta” av ”Brysselbyråkraterna” . Ett beslut på EU-nivå, oavsett karaktär och
ens personliga värderingar, är alltid ett internt beslut inom EU:s
flernivåstyre.
Brister i förståelse av EU som politisk entitet beror
även till en stor del på hanteringen av den politiska kommunikationen. I
Sverige använder sig politiker generellt av begreppen ”EU-/Europeiskt
samarbete” för att beskriva unionen och den politiska processen. Genom att
använda begreppet ”samarbete” tenderar politiker dels att förminska unionens
betydelse sam distansera sig själva och medborgarna från mer allvarliga
processer vilket leder till missförstånd och felaktiga synsätt.
Självfallet finns det policyområden som bygger på
mellanstatligt samarbete. I andra områden som exempelvis rörande den inre
marknaden och konkurrenspolicy handlar det istället om en supranationell och
integrerad beslutsfattningsram. I forskningen presenteras EU ofta som en
mellanting mellan en klassisk övernationell organisation som FN och en federal
stat som USA. Ett passande begrepp är att beskriva EU som en konfederal union.
Därför gäller det att både politiska och mediala aktörer
är tydligare och precisare i rapporteringen av beslutsfattningsprocessen på
EU-nivå. Dessutom bör beslutsfattare såväl från Sverige som från andra
medlemsstater ta fram fler konkreta förslag för utvecklingen av
gemensamt medieutrymme.
I samband med den senaste EP-valet i Sverige röstade fler
medborgare numerärt och procentuellt jämfört med de tidigare. En viktig
bakomliggande orsak anses vara påverkan av, graden och karaktären av den
EU-politiska kommunikationen. I min forskning om den
politiska kommunikation i svenska riksdagspartiers valmanifest visar jag att
större delen av kommunikationen rörande de fem viktigaste policyområdena som
miljö och demokrati var direkt relaterad till EU-nivå och till en mindre del
relaterad till den nationella nivån. Inför EP-valet 2019 har därmed ett stort
antal beslutsfattande och beslutspåverkande aktörer i EU möjligheten att göra
skillnad och bidra till att det demokratisk underskottet inom unionen minskar.
