About me

Mitt foto
Stockholm, Sweden
My academic blog with history, primarily military history as the main theme. Please leave a comment that can be relevant and useful for the topic which you find interesting. I am writing in several languages, including English, depending on the theme and the languages of the sources. At the moment I am working as guide at Batteriet Arholma military museum in Stockholm. For further information please contact me on lauvlad89@gmail.com

fredag 6 januari 2017

Globalists versus nationalists?



As a part of the US presidential elections aftermath, there is a discussion about a new political battle between globalists and nationalists. The argument is coming from the social psychologist Jonathan Haidt who is more prevalent among conservative actors. Haidt is, for example, providing a reflective and meaningful analysis about “sacred values” by comparing liberals and conservatives within the American context. However, generalising different political actors into globalists and nationalists is something else, more complicated and very narrow.



There are several reasons to question the narrative and one of them is geographical. The view that the political battle is taking place globally is challenged by the notion that the narrative itself is limited to experiences from the USA and Europe. The relevance for the narrative is thereby “Western” and does not comprehend for example the political development in large parts of Asia, South America or Africa. One explanation is that both the USA and EU are more exposed to the processes of globalization and regional integration. In the time of different crisis, the aspects such as identity, culture and migration are being regarded by the larger numbers of people as more important than socioeconomic or environmental issues.  



During the 90’s and the early globalization period a lot of argumentation was based on the political struggle among the pro-globalization and anti-globalization actors. However, those who often were labelled as anti-globalists were in many cases not against globalization but rather had the alternative views on globalization. This feature can also be observed today among the different political actors, making it harder to divide them into the two categories. For example, in Europe, the socialists are often in favour of humanitarian immigration while being against economic globalization. The liberals are often in favor of the more free immigration policies but against the sociopolitical integration.



The political differences are therefore neither between left and right nor libertarian and authoritarian. Instead, the differences are based on the views on different policy areas. Even politicians as Putin, Erdogan and Trump are, despite how they present themselves, in some degree still interested in global economy, finance and trade. Many Russian nationalists are for example in favour of Eurasian economic union and a free economic zone from “Vancouver to Vladivostok”. At the same time, while being partly in favor of economic rights, authoritarian politicians are aspiring for control over identities. They look upon human rights, liberal democracy and multicultural societies as a threat to their own monopolistic views on national identity based on nativism and myths.   



Furthermore, there are also the other methods to explain the current political dissatisfaction in EU and USA. Both societies are post-democratic in the sense that the economy is more global while democracy and sovereignty are mainly national. In the West, there is a popular view among parts of populations that globalization is a zero-sum game, that loss of influence is equal to being “weak” and that “things used to be better” before. Such views disregard the fact that American-inspired globalization during the 90’s led to the improved living standards in the other parts of the world. For countries which are now competing with the West, such as Russia and China. The EU on the other side is often presented as a paradox, as a democracy without a demos and governance without a government but still legitimized by the majority of the citizens at some degree.



Globalization effects have led to several fantastic developments such as reduced poverty, illiteracy and hunger around the world. Also, there has been a globalization of democracy such as regarding NGO: s activism, for example with the Paris agreement and the climate change policies. At the same time, despite more than twenty years of having processes of global and regional integrations, the state is still regarded as the main institution people are turning towards in the time of crisis. Even if the crisis, problems or challenges are of supranational, regional or global character. In political communication, states are often described as independent, free and sovereign. In reality, this is more complicated since the modern states, such as the EU-states, are more depending on each other by sharing freedoms and sovereignty for different purposes. The absolute majority of the states today are members of the organizations described as international regional or supranational.



Nowadays, it is very common to make statements that both EU and United Nations need to reform, but it is uncommon to hear that the states need to reform. After all both the EU and UN are results of the social contracts between the states and interests of national governments. Sociologist Ulrich Beck has argued that the states, even the nation-states, should become cosmopolitan in the future. Becks argument is that the nations can still exist and that the identification of an individual with a state or a nation is a personal thing, just as a religious identity. The state needs to function in favour of all its residents and connecting people through central aspects such as rule of law, human rights and democracy.


In order to handle regional and global problems and challenges the states have the need to cooperate, integrate and have common institutions. In many cases, due to the consequences of the crisis, there is a lack of political will for sharing more sovereignty, resources and creating new institutions. A way to reduce political dissatisfaction and to empower individual trust and influence regarding supranational governance is to have more democratic rootedness and awareness. Higher degrees of knowledge and understanding about supranational institutions is necessary in order to connect them with the citizens and to motivate eventual reforms for the 2020’s.







tisdag 3 januari 2017

Kommentar rörande "Stormaktstiden - Östersjöriket" diskussionen


Nyligen har det skrivits om i media, som i denna artikel i 
Expressen, om Skolverkets benämning av tidsperioden 1500-1700 som framgår i planerna för kurser i historia från 2011. Kritiken har sin utgångspunkt i att Skolverket har ändrat benämningen av tidsperioden från "Stormaktstiden" till "Östersjöriket". I till exempel kursplanen i historia för grundskolan årskurs 4-6 framgår just benämningen Östersjöriket samt punkter som anses vara viktiga för eleverna att gå igenom under undervisningen. 





Att benämningar inom själva historieämnet ändras med tiden är vanligt. Detta kan bero på politiska skäl med koppling till en viss politisk ideologi. Det finns massor med exempel genom historien hur historia som ämne har missbrukats, förvanskats och politiserats. Historieskrivningen i Sovjetunionen är ett vanligt förekommande exempel på sådan utveckling eftersom historieskrivningen styrdes av politiker och kommunistpartiet. Även idag pågår liknande utveckling i Ryssland. 


Förändringar kan också bero på handlingar som inte alls har koppling till en viss politisk ideologi. Initiativ som är opolitiska när andra än politiska aktörer står bakom viljan och intresset att inkludera ny fakta, korrigera och förbättra historieundervisningen. Exempel på det är beskrivningen av amerikanska indianer (formellt heter Native Americans - alltså infödda amerikaner) genom historien som har ändrats bland annat på grund av tidigare felaktigheter inklusive rasistiska föreställningar. 


I grunden är all historieskrivning en efterhandskonstruktion även om historia äger rum "här och nu". Historia är på det sättet mer än vad som har "hänt". Det brukar handla om vad som är "skrivet" om det som har hänt. Även begreppet ”stormakt” är en efterhandskonstruktion som har använts i undervisningen långt efter den berörda tidsperioden. 


Historieskrivningen och hur historia presenteras är beroende av tillgången till källor, öppenheten i samhället, kvaliteten hos forskande institutioner, tillämpningen av vetenskapliga metoder och vilka frågor som "samhället" ställer och som historieforskningen ”förväntas” besvara. Vetenskap , inklusive den formella (exempelvis universitetsbaserade) historieskrivningen handlar i första hand om att arbeta deskriptivt och ”objektivt”, det vill säga beskrivande. Utan värderingar om att det som har hänt var ”bra eller dåligt”.



Det finns samtidigt en invändning att just betrakta historien som mänsklig eller social konstruktion. Ta till exempel Förintelsen som tillkom som vetenskaplig och vardagsbegrepp, och som genom forskningen kunde fullständigare beläggas först efter andra världskriget. Även om historien om Förintelsen är "konstruerad"  så skulle det sända signaler som bland annat låter avhumaniserande. Det finns händelser som påverkat både mindre och större antal människor till en så pass hög emotionell grad som gör det svårt för historieskrivningen att hålla sig neutral eller objektiv till 100%.


Historia brukar alltså väcka känslor. Vilket gör att även en ändring av benämningen av en viss tidsperiod kan orsaka reaktioner. Som ämne har historia i modern tid, från och med 1800-talet, använts av stater och fortfarande används för att legitimera vissa aspekter. I Sverige, precis som på andra håll i Europa, blev historieundervisningen en metod att konstruera den svenska nationen. Historieundervisningen och de tidiga nationalismerna gick hand i hand. 


Benämningen på tidsperioder och händelser har också genom historien berott på hur människor värdemässigt och känslomässigt upplevt en viss händelse eller process. Politik har ofta gjort sig gällande. Ta till exempel uppmärksammandet av Segerdagen mot fascismen den 9 maj i Lettland. Bland stora delar av befolkningen men även i den formella historieskrivningen anses 1940-valet som en period av ockupation från Tysklands och Sovjetunionens sida. Under Sovjetunionens tid fick människor i Lettland lära sig att Lettland var ”befriad” och inte ockuperad. Idag används just begreppet ockupation, även för perioden efter andra världskriget alltså 1946-1991.


Historia är samtidigt en argumenterande vetenskap. Tanken med historieskrivning är inte, som ofta varit fallet med totalitära samhällen, att ändra historieskrivningen "över en natt". Om historia metaforiskt presenteras som ett hus så är historieskrivningen ett arbete att kontinuerligt måla om huset, reparera golvet eller lägga på tapeter men inte att riva ned huset och bygga ett nytt. Ändringar av formella benämningar av en viss avgränsad händelse, process eller tidsperiod måste därmed argumenteras, motiveras och rättfärdigas. I fallet om Skolverkets ändring framgår bland annat följande motivering:


”Innehållet om handel och maktstrider hänger nära samman med innehållet om det svenska och det som traditionellt brukar kallas stormaktstiden. Kunskaper om utbytet runt Östersjön i historisk tid kan ge eleverna perspektiv på det samarbete som äger rum i dag, särskilt kring gränsöverskridande frågor om miljö och migration.”


Vidare framgår det rörande ”svenska Östersjöriket” :

”Innehållet det svenska Östersjöriket samt orsakerna till dess uppkomst handlar om hur och varför Sverige under perioden utökade sitt territorium. Detta var en tid när bergsbruket tog fart och metallproduktionen ökade starkt i Norge och Sverige. Det gav den svenska staten, som tidvis kontrollerade den omfattande handeln runt Östersjön, stora inkomster. Kampen om makten över Östersjön ledde till många och långvariga krig mot andra nationer som också hade intressen i området”


Och att

” Kursplanen har valt att använda begreppet det svenska Östersjöriket istället för det mer välkända begreppet stormaktstiden. Skälet är att ordet stormaktstiden riskerar att begränsa undervisningen till att handla mest om militärhistoria.”


På det sättet har Skolverkets medarbetare motiverat att namnändringen beror på att perioden 1500-1700 i historieundervisningen tidigare handlade om och fokuserade mer på militära aspekter, som krigföring mellan staterna, än på till exempel migration och handel.  Därför borde enligt Skolverket den nya (uppdaterade) historieundervisningen ta upp fler aspekter än de militära för att eleverna ska utifrån historien kunna förstå dagens transnationella (gränsöverskridande) processer  i Östersjön, som miljö och migration. 





Personliga reflexioner

Jag är införstådd med att både formella och informella syn på historien ändras med tiden både av politiska, vetenskapliga och andra skäl. Hur människor ser på och uppfattar historia inom ramen för ett samhälle beror bland annat på vilka erfarenheter och utveckling som har ägt rum inom ramen för till exempel ett land eller en stad samt hur olika händelser, perioder eller processer värderas.

Också själva historieämnet ändras med tiden. Till exempel dagens militärhistoria handlar just om att studera relationer mellan civila och militära aspekter. På det sättet är militärhistoria idag ett civilt ämne men som från början var helt och hållet ett militärt ämne vars grundtanke var att hitta ”recept” på hur krigföring kunde bedrivas. På det sättet har även forskningen och historieundervisningen rörande Sverige och Östersjön genom tiden förändrats till att vara något bättre, precisare och vetenskapligare.


I Skolverkets fall finner jag att namnändringen har relevanta motiveringar samtidigt som jag själv inte är tillräckligt övertygad om att det är en rätt åtgärd.   Bland annat eftersom det samtida Sverige hade handelsutbyte och relationer med andra stater, delar av Europa och världen än Östersjön.  
  

Ur ”europeiskt” perspektiv, alltså utifrån forskningen om stater i 1600-talets Europa kan benämningen ”stormakt” användas för att beskriva samtida Sverige genom att hänvisa till de ekonomiska, territoriella och militära aspekterna. Även om begreppet stormaktstiden kan låta gammaldags för många så hindrar inte namnet i sig att historieundervisningen omfattar större fokus på olika aspekter.




Referenser 

Expressen. Galet av Skolverket att överge stormaktstiden. Publiceringsdatum: 2016-12-29. Nedladdat: 2017-01-03. Webbplats: http://www.expressen.se/ledare/malin-siwe/galet-av-skolverket-att-overge-stormaktstiden/


Skolverket. Kursplan-Historia Grundskolan. Publiceringsdatum: Okänd. Nedladdat: 2017-01-03. Webbplats: http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/historia